Ja, egentligen skulle jag skrivit här igår, men det blev inte så. I alla fall tänker jag berätta varför det är så viktigt med falltekniker.

Igår när jag skulle till jobbet så vaknade jag efter att jag försovit mig, slänger på mig kläderna och springer till bussen, som går om typ fem minuter. Jag springer så jävla fort, genar över en geggig gräsmatta och SLINTER! Jag tappar balansen och vobblar och försöker återfå balansen, men ICKE! Jag får fotfäste på asfalt igen, men waaaay för mycket framåtvikt, vilket gör att jag slungas mot ett dike, i diket är det massa gegga och vatten, jag inser att om jag inte gör någonting jävligt fort så kommer jag äta gegga, det vill jag inte. Jag lyckas tänka att jag måste göra ett framåtfall, en zenpo kaiten, annars kommer det gå illa och jag kommer slå mig HÅRT. (Det är sjukt hur mycket man hinner tänka på så otroligt kort tid.)

Jag lyckas skicka in armen längs mina ben samtidigt som jag faller framåt, rullar rätt ner i geggan, så jag blir bara geggig på byxorna och på jackan, tröjan och kalsongerna.. .
I alla fall, jag var relativt torr, vilket var jävligt tur. Hur som helst, jag satte mig på bussen, geggig som fan och åker ända fram till jobbet där jag får på mig de lodigaste kläderna jag sett, och tvättar mina kläder. Därför, är det viktigt att kunna falla, jag hade slagit mig så otroligt hårt om jag inte gjort det jag gjort, dessutom hade jag varit geggig i hela ansiktet och kommit ÄNNU mer sent till jobbet.

Hur som helst, lyckades klara ut Crysis idag, det var sunkigt kort, men SNYGGT som fan. Trodde dock att det skulle vara längre, men, det var det inte. Så nu skall jag väl hitta på något annat skoj. PUSS! 

Aj fy fan. Jag har träningsvärk upp över öronen, men tänkte uppdatera er lite på läget.

Jag har nu blivit hjälptränare, det är askul, och jobbigt, svårt med.
Jobbet går la bra, träningen också, förutom att Peter bröt Farzads arm i onsdags.
Gabbi kommer snart och jag är trött som satan och orkar inte skriva egentligen. Men, ändå.

Ja, det var ju ett tag sedan jag skrev här, så, jag får väl uppdatera er lite grann i en snabb sammanfattning.

Graderingen den tionde december verkar ha gått bra, jag har nu (högst troligt) graderat mig till femte kyu. Det är najs, samt att jag är hjälptränare.
Gabbi kom ner den sextonde december och det var asbra, vi såg Marilyn Manson den sjuttonde på Scandinavium, jag tyckte att det sög multi-apa, men inte Gabbi, som tur var. Dåligt var att jag drog ner stämningen, men men, går inte att ändra på nu. Hon åkte hem den tjugotredje, det var najs.

Julafton

Firade julafton hos min bror med mamma, Lasse, Jonathan, Bror, Brorsöner, Brors flickvän, Brors bästa kompis, Brors flickväns mamma. Det var najs. Jag fick Rome på DVD, säsong ett och två, Transformers, Die Hard 4.0, Knäskydd, fjärde boken i serien Sagan om Klanen Otori och en tavla av Gabbi. Det var najs.

Åkte till Gabbi på juldagen, det var asbra, mycket god mat fick jag, väl omhändertagen (lite för väl faktiskt, väger 5.5kg mer nu.:( ) Vi spenderade varje kväll med att se på Rome, ett par avsnitt, spela Tomb Raider 1, Medievil 2 och The Elder Scrolls 4: Oblivion. Det var fett najs.

Nyårsafton spenderade jag först i Sigtuna, det var najs att åka hem till Madde med Gabbi, Emma, Carro och Glen (som är från Malmö!). Det var najs och god mat. Sedan åkte vi in till Stockholm, var på någon sunkig jävla fest hos Maddes kusin, det var asdåligt. Sedan, då kom det värsta. Strax innan tolv fick vi för oss att åka till Slussen och titta på stora fyrverkerierna. Vi kom fram till ett folkhav, vilket resulterade i att jag, Carro och Glen tappade bort Gabbi och Emma samt random snubbe som var med.
Det var tråkigt och alldeles alldeles för mycket folk, och på grund av det och alkohol så drabbades Carro av en panikångest-attack och säckade ihop mitt i ett folkhav. Jag och Glen, som inte känner till Stockholm alls, höll bort ett hav av folk, för att hålla upp Carro mot en polisbil och försöka ge henne andrum. Det lyckades lite grann, men inte tillräckligt. Jag raggade upp en random brud, fick henne att hjälpa mig fram till en ambulans, som inte ville hjälpa till, sedan sprang vi tillbaka och bar Carro till en polisbil som körde henne till ett sjukhus, men de sa inte var.

Jag och Glen (som var heeelt förstörd) ringde Carros föräldrar. Han kunde inte prata för att han förtvivlad, och jag som hör lite smådåligt och var rätt full lyckades ändå prata med Carros farsa och få fram vad som hade hänt, vi sprang till Hotell Hilton (av misstag) för att folk skjöt på oss med raketer och där fick Glen på något sätt reda på att Carro var på södersjukhuset, vi tog en taxi dit.

På vägen hade Gabbi irrat bort sig, själv i stockholm men vi fick henne till sjukan också, Emma med. Väl på sjukan försonades alla utom Madde, som var kvar hos sin kusin och vi åkte taxi hem.
Taxin stannade två gånger på vägen för att Gabbi skulle kräkas, det kostade 300 kronor extra i kostnad. Väl på vägen, nästan framme blev det världens oväder och taxin fick köra långsamt.
Allt som allt kostade det 1962:- att åka taxi fånr sjukhuset till Sigtuna centrum.

När vi kom in i huset var det full rulle och min flickvän gik upp och lade sig och sov, jag stannade (nästan nykter) och pratade med folket och åt jättejättegod mat.

Nyårsdagen spenderades med att Gabbi låg asbakfull i sängen, och jag spelade Oblivion och mådde bra, sedan tittade vi på Rome, fyra avsnitt, hela familjen.
Resten av min resa, fram till den sjätte, då jag åkte hem, spenderades på nästan samma sätt, förutom att vi var på bio i fredags och såg på Arn, för att sedan äta på restaurang.

Så, vad kan man säga om min resa? Asbra, verkligen nästan perfekt, förutom att jag lagt på mig massa fett och hade sämsta nyårsaftonen på två eller tre år.

På återseende.

Jag satt idag på kontoret (sitter där i skrivande stund, faktiskt) och tänkte på hur jävla avlångt och dåligt mitt liv har varit. Visst, jag har haft mina uppåtstunder då livet varit underbart, men de väger nog fan inte upp de negativa grejor som har hänt.

Jag skulle kunna berätta allt nu, men det kommer ta waaay för lång tid, tyvärr.
Tänkte mest på när min första klass splittrades och jag blev separerad från mina vänner in i en egen klass, 1-3C. Jag läste med ettor och treor, kände knappt någon riktigt ordentligt och dessutom så mobbade min lärarinna mig. Jävla hora. Funderar på att skälla ut henne något så jävla mycket så att hon inte sett maken till utskällningen Allan.

Efter min traumatiska upplevelse med mobbande lärarinnan som kom lagom till min pappas död och mobbingen fortsatte, så hade jag inte någon direkt vän i klassen heller, inte som jag umgicks med jättemycket på fritiden i alla fall. Gick fortfarande till skolan tillsammans med Magnus och lärde känna Mikael, som gick i en annan klass än våra.

När vi skulle till mellanstadiet, årskurs 4 först, då blev jag återförenad med mina vänner. Vi hade en jättejättejättebra lärarinna som hette Ewy Jonsson, som dog när vi gick i årskurs 5 av skelettcancer. Ännu mer cancerdöd präglades in i mitt liv. Vi hade vikarie efter vikarie i säkert två eller tre månader.

Det var mest det jag tänkte på, fyfan vad avlångt. I alla fall, det är skönt att jobba på kontoret idag, sluppit alla jävla fakturor och dylikt, så nu skall jag städa upp inne i arkivet, det är jätteskönt med musik och avslappnande och ensamt. :] Det är ett sånt arkiv som har rullande bokhyllor ^^ Det har gjort min dag.

I alla fall, även om jag inte uppdaterar bloggen så jätteofta så skall jag försöka att bli bättre på det. Fast det känns överflödigt att blogga om bajs och bävern Allan varje kväll, även om det låter underhållande.
Så håll till godo.

/Kristoffer.

Igårkväll skedde det oundvikliga. Jag åkte hem från min flickvän, det var sorgligt, tråkigt, sämst etc. Men men, jag är hemma, jag tog bort stygnen ur röven idag (eller, sjuksköterskan, som var asdålig btw) och jobbat.

Det sög att jobba när man blöder ur röven. Faktiskt, men ändå. Det suger som fan att lämna Gabriella hemma och åka hem till en stor, tom säng. Hennes familj tog väl hand om mig, speciellt sista kvällen när Gabriella var på skolgrejen. Hur som helst så skall jag nu se de sista avsnitten av Stargate SG-1! :(:(:(:(

Trots det faktum att jag blöder ur röven, så har det varit en bra dag, men jag har inte tänkt på någonting annat än Gabriella. Det är lite småjobbigt, men ändå bra på samma gång. :] Snart är jag återställd helt, då är det hårdträning och gradering som gäller. 

Ja, nu har jag varit och kurerat mig hos min flickvän i lite mer än en vecka.

Resan hit var ytters plågsam, faktiskt. Det gjorde ont, det var fyllt med blod och mängder med smärta, men det var helt klart värt besväret. Under dagarna har jag sovit länge, ätit massa smärtstillande, spelat igenom Crash Bandicoot ett, två och tre samt lite Gran Turismo 4. Det har inte hänt så mycket, vi har gått till apoteket, sett på tv, ätit asgod mat, lagat asgod mat och bakat lussekatter. Det var skoj, och gott. Fast Gabbi var alldeles för ivrig med att få ut bullarna ur ugnen, så de är lite degiga, men fortfarande goda. Det har varit händelselösa dagar med asmycket lugn och ro, vilket jag verkligen behövt. Fått sova ut har jag fått göra också.

Skulle bara uppdatera lite grand, så det blir inget mer ingående.

Förresten fyller Soheil år idag, så, grattis mannen! Jag hade velat gå på din födelsedagsfest, men det kan jag inte då jag är på annan ort och inte bör förtära alkohol.

Imorse bar det alltså av mot Frölunda Specialistsjukhus.

Ja, jag kom dit tjugo över åtta imorse, rapporterade in min ankomst, bytte om till en sån där patientrock och blev tilldelad en säng, i vilken jag sov och hade skumma drömmar. Det var ganska najs.

I alla fall, runt elva halv tolv på förmiddagen så blev jag nerkörd till operationsförberedelsen för att jag skulle få ett dropp i armen och bli tvättad. Men sköterskan som skulle sätta in droppet i armen var inkompetent, så hon stack fel, sedan så misslyckades hon med att få in dropp-slangen i kanylen så det rann massa blod i sängen. Det var kul, blodiga sängkläder är kärlek! <3

Men men, jag blev inkörd i operationssalen, pratade med Kersti som var övervakande narkossköterska, hon var assnäll! Samtidigt fick jag massa lugnande medel och lokalbedövning, det var sjukt najs. Älskar att vara drogad! <3 Svamlade säkert massa, det var kul. Mari-Ann drog av mina underkläder och rakade mig i röven. Det var… annorlunda. I alla fall, de skar i mig, plockade ut min cysta som var HUMONGOUS! Den var ca sex centimeter lång, två centimeter bred och två centimeter hög. Alltså, den skiten var i mig? Jag bad om att få titta på den, det såg ut som fettkanten på en flintastek med formen av en hopkrupen mördarsnigel, fast större. Det var sjukt äckligt.

Men men, blev väl omhändertagen och när jag kom upp på rummet så började en gammal man prata med mig, han brydde sig inte om vad jag sa utan pladdrade på och pratade om sina sjukdomar och sina operationer, jävla gubbfan. ORKA! Hade verkligen lust att gå fram och ge mannen en yxspark i ansiktet. Men, snäll som jag är så gjorde jag inte det, visserligen kunde jag inte, men jag hade inte gjort det ändå. Men han var bara dryg och jävlig.

Sedan så kom en sköterska som hade en praktikant med sig, som verkligen var skitsnygg och i min ålder, praktikanten alltså, och skulle titta till mitt sår och förband, så, jag låg med röven i vädret och en sköterska och praktikanten skådade min rakade röv. Det var… udda.

I alla fall, jag får inte sitta ner utan en sån där hemorrojdkudde, jag får inte ligga på rygg utan måste ligga på sidan, mage eller stå upp. Det gör min rygg fucking trött och det är plågsamt. Jag äter starka morfintabletter och panodil! Det är fetskoj, fast det hjälper inte mot smärtan direkt. Men, det är klart bättre än att inte äta något smärtstillande.

Detta var min tredje gång under kniven och förhoppningsvis min sista. Återbesök på måndag morgon, sedan åka till Gabbi, hur fan det nu skall gå. Jaja, det löser sig, det gör det alltid.

I alla fall, skall höra av mig snart.
Hej!

Ja, egentligen skulle jag skriva här igår men så blev det inte. :]
Träningen började med att våran ordinarie tränare skulle på möte och extratränarn inte var där, så Farzad tränar oss och jag är mestadels hans uke.

Det blir Nevasa och Kihon Happo med Ganseki Nage och Koshi kihon sanpo. Det var FETT najs, samt, behövdes kände jag. Det var fett najs. Slogs mot han det där "Just det!"-killen och den korta roliga japanen och Anders och Daniel. Det var bra.

Sedan hängde jag med på fortsättningskursen, där jag, lärde ut tekniker och grejor, det var asnajs. Jag körde lite fys med dem också, de hatar mig. :’)
Men, det var kul, jag var extratränare, och visade dem hur man skulle göra. Jag showade som fan, visade lite egna tekniker och lite Kihon Happo. Det var najs, sedan så spöade jag Johanna mellan varven, det var underbart. Jag lyckades ge henne ett blåmärke på ögonlocket! :’) Hur som helst, det var fett najs, fortsättarna tyckte att jag var bra som tränare och gillade mitt perspektiv på träningen samt sättet att se teknikerna samt förklara hur man utför dem. De vill ha tillbaka mig på torsdag!

Jag fick bara positiv kritik, även om de hatar mig för fysen, så tyckte de att fysen var bra, för att de sällan kör fys. Så, jag har träningsvärk i axlar och vader idag, det är najs.

Skall in till sjukhuset på fredag och operera bort min pinolidala cysta, det kommer att bli bice. Två veckors sjukskrivning och kurering hos Gabbi. Mm, jag längtar som fan! Dock kommer jag att sakna träningen som fan, speciellt eftersom att min gradering till femte kyu kommer den tionde december. Jag är faktiskt lite nervös, trots att jag vet att jag kommer att klara det!

I alla fall, skönt att skriva lite grann. Jag har tydligen långa armar, enligt Camilla.

Ja, lyckades i alla fall ringa den dära doktorn som skall operera bort min tumör. Det blir en återställning i Hufvudstaden med flickvän och massa chill. Men den där jävla läkaren ville byta min operationstid, men det ville inte jag, så jag ringde och övertalade honom att ta tillbaka min gamla tid, så, allting löser sig nu med biljetter.

Jag hade köpt en biljett till stockholm, men sket i avbokningsskydd för att det är så jävla dyrt. Så, jag ringde och fixade så att allting fungerar. :] Det är bra. Jag är glad. <3

mushi kuu hitomi ni miserare iki tojiru
nade oroshita kokoro ga poror
sugasugashii taiyou ga
ameoto zararigurari mazatte

saketa mune odorase munashisa ni tou
shiroi koe moreru iki In The Sun

midara ni aketa kizuguchi
mu to kie naru Dogma no kaze
tokedasu kimi no shinzou

usugurai asa, hibiku sayonara

saketa mune odorase munashisa ni tou 
tadaima wa hitori de itai

ichirin no haru, namida moroi kubi to chi o hau kimi sae 

Love Me

Abandon Hope